De hade burit på drömmen länge, det var dags att gå dem till mötes. Det här med barns önskningar om att prova på olika saker ska inte underskattas. Så visst, när frågan om att åka snowboard dök upp för tionden gången föll jag till föga. En av fördelarna med att bo på en mindre ort är enkelheten att kunna bestämma med folk – och att det man sen önskar i regel går snabbt att realisera. Min kamrat Åke – som vuxit upp med en snowboard under kudden när han var liten och bodde i Stockholm – var inte sen att svara.
”Det är klart att jag kan visa lite hur det går till. Ska vi säga söndag vid tolv? Tar du med korv att grilla eller handlar vi i restaurangen?”
Plötsligt stod vi där i Granbergsbacken, en trevlig och lagom familjebacke en kvart utanför Leksand. Grejer hyrde jag i shopen och sen var det bara att köra. Succé eller fiasko? Ett mellanting. Det kommer säkert fler frågor om snowboard i höst igen. Till dess lär blåmärkena ha läkt i alla fall, det gnyddes nämligen lite om ömmande svanskotor resten av helgen. Eller som min son Ante uttryckte det med en lite trött och drömmande blick: ”Tänk när man kan åka snowboard på riktigt pappa, va kul det kommer att vara. Ska vi äta pannkaka nu?”
/Johan