Nu är den klar, boken som jag kämpat med i två år. Att skriva böcker är ingen ”walk in the park”, det är ett slitgöra kan jag berätta för den som inte provat. Funderar ibland över varför jag kastar mig in i projekt som är av krävande natur. Ganska nära sanningen ligger nog det faktum att jag älskar utmaningar, att faktiskt testa mina gränser och våga. Jag glömmer aldrig den förmiddagen då Olle G Linde med sin fladdrande halvlånga rock och stiliga hatt besökte mig på kontoret. Att han precis rest över Atlanten, vänt på dygnet och säkert var jättetrött dolde han mycket effektivt.
Han svingade sin käpp i riktning mot mig och sa efter en stunds samtal:
”Johan, om du accepterar det här uppdraget behöver du nog hälsa på mig i både San Francisco och Kapstaden”.
Det blev tyst i högst tre sekunder innan jag svarade:
”Det ska jag nog kunna leva med”.
Kalle Moraeus sa en gång till mig att musik handlar om transpiration. Att berätta en människas historia i bokform är samma svettiga upplevelse, det kan inga resor i världen ändra på.
Det finns många lärdomar att göra efter att ha punktmarkerat en framgångsrik utvandrad svensk som under sin glans dagar var chef för industriella projekt i 14 av USA:s delstater. En av de viktigare lärdomarna jag har fått är vikten av rötter. Vi må vända våra nunor i världens alla riktningar, det spelar liksom ingen roll.
Nånstans finns ändå en längtan till något vi kan kalla hemma, som i Olles fall en enkel stuga i Härjedalen. Och för alla de som känner sig lätt rotlösa i vår snurriga värld: Sök inte svar kring höga hus i anonyma storstäder, sök hellre svar om dig själv i det naturliga, det som är gratis och finns i de öppna landskapen, naturen, skogen. Det är först då perspektiven öppnas och du kan få nycklar till vem du är och vart du bör gå.
Apropå ”walk in the park”: För drygt två år sedan var jag – tack var bokprojektet – till USA för första gången i mitt liv. Nästa vecka är det dags igen.
Eftersom även planering och genomförande av ett bröllop innehåller ett visst mått av transpiration så är tiden nu inne, för städernas stad, New York.
Jag är glad för vår skull att vi kan komma iväg tillsammans, lämna vardagspysslet med fyra barn, hus, trädgård, skjutsar, läxor och så vidare. Jag tror att jag kommer möta en frihetsgudinna där borta.
Han svingade sin käpp i riktning mot mig och sa efter en stunds samtal:
”Johan, om du accepterar det här uppdraget behöver du nog hälsa på mig i både San Francisco och Kapstaden”.
Det blev tyst i högst tre sekunder innan jag svarade:
”Det ska jag nog kunna leva med”.
Kalle Moraeus sa en gång till mig att musik handlar om transpiration. Att berätta en människas historia i bokform är samma svettiga upplevelse, det kan inga resor i världen ändra på.
Det finns många lärdomar att göra efter att ha punktmarkerat en framgångsrik utvandrad svensk som under sin glans dagar var chef för industriella projekt i 14 av USA:s delstater. En av de viktigare lärdomarna jag har fått är vikten av rötter. Vi må vända våra nunor i världens alla riktningar, det spelar liksom ingen roll.
Nånstans finns ändå en längtan till något vi kan kalla hemma, som i Olles fall en enkel stuga i Härjedalen. Och för alla de som känner sig lätt rotlösa i vår snurriga värld: Sök inte svar kring höga hus i anonyma storstäder, sök hellre svar om dig själv i det naturliga, det som är gratis och finns i de öppna landskapen, naturen, skogen. Det är först då perspektiven öppnas och du kan få nycklar till vem du är och vart du bör gå.
Apropå ”walk in the park”: För drygt två år sedan var jag – tack var bokprojektet – till USA för första gången i mitt liv. Nästa vecka är det dags igen.
Eftersom även planering och genomförande av ett bröllop innehåller ett visst mått av transpiration så är tiden nu inne, för städernas stad, New York.
Jag är glad för vår skull att vi kan komma iväg tillsammans, lämna vardagspysslet med fyra barn, hus, trädgård, skjutsar, läxor och så vidare. Jag tror att jag kommer möta en frihetsgudinna där borta.
