För ett gäng år sen var Globen och Johanneshov en del av min vardag och arbete. Allt det där är historia nu. Ibland drar jag mig till minnes all logistik som var förenad med en match en vanlig vardagskväll. Det var stress från jobbet, tunnelbana i 20-25 minuter till Globen eller Gullmarsplan, snabbmat på McDonald´s och sen nedsläpp klockan sju.
Idag jobbar jag lika länge, tar mig hem på fem minuter, äter i lugn och ro och kan (om jag vill) ta en promenad till händelsernas centrum, det vill säga hockeyarenan i Leksand.
Det är hisnande perspektiv och skillnader när jag tänker efter. Och jag är evigt tacksam att jag en vanlig måndagskväll i mörka november kan ha denna underhållning på så nära håll och därtill träffar privata och jobbmässiga kontakter hela tiden.
För vad är vardagslyx om inte detta: att kunna göra ett val efter middagen halv sju och ställa en fråga till övriga i familjen:
”Matchen börjar om 30 minuter, är det någon som vill hänga med”?
Apropå arenan, som invigdes för ganska exakt sex år sedan. Vem kunde ana att vi snart i lilla Leksand har arrangerat Melodifestivalen tre gånger, 2006, 2009 och 2012?
När våra liv passerar i raketfart är det läge att stanna upp och reflektera ibland. Vilket liv vill jag leva? Och varför?
(Johan)
